Kunskap öppnar dina ögon erfarenhet öppnar ditt hjärta

Saker som inte syns

”Men det går ju så bra. Hon är ju jättelugn
En av alla de kommentarer som människor i vår närhet kan uttala. Gärna när jag pratar om ”hur jobbigt det är”. Jag förstår att det kan vara svårt att se, läsa av och förstå hur min beskrivning av min dotter och vår vardag kan vara sann när hon ofta fungerar bra i olika situationer!
Men ibland får dessa kommentarer mig att känna det som om jag/vi överdriver och många gånger önskar jag att så vore fallet.

Det finns saker som inte syns, som ni aldrig hör eller behöver ställas inför.

  • Som att varje tillställning som barnkalas, midsommarfirande, nyårsafton tar enormt på krafterna. Dels pga den förberedelse vi föräldrar går runt med i huvudet.  Hur vi alltid planerar om vi behöver avlägsna oss, vad som behövs ta med till henne.
  • Som att hon i flera dagar efter en tillställning alltid, ALLTID, bär en enorm trötthet. Den blir uppenbar då hon gärna skärmar av med hjälp av surfplatta under en filt. Eller att hon sover oroligt (vilket i sin tur leder till ännu mer trötthet)
  • När vi är bland andra människor och kanske framför allt med jämnåriga barn så är det ingen mer än vi som ser hennes stirrande,flackande blick när intrycken blir för många.
    Eller hur hennes beteende stundtals är så mycket yngre än kompisarnas.
    Oavsett hur mycket vi försöker, så jämför vi ändå och hur mycket vi än älskar och accepterar så gör det ändå ont att se att hon inte fixar vissa saker på samma sätt!
  • Vi som förälder ser direkt när hon behöver pausa, gå undan och bara vara. I början skämdes jag för att sticka till en surfplatta och säga nej till övriga barn. Idag umgås vi bara med vuxna som förstår varför.
    Vi undviker så ofta vi kan att en katastrof i form av ett meltdown ska förekomma. Därför kanske ni inte alltid hinner se det som döljs inom henne.
  • Väldigt ofta undviker vi även tillställningar. Man kan ibland se hur dagens form är redan på morgonen och då och då känns det inte värt alls att ens infinna sig. Förut gav vi vita lögner som att någon var sjuk. Idag skulle jag aldrig dra en lögn.
    Vi skäms inte för att vi alltid ser till vårt barns bästa.Jag förstår att de flesta inte kommenterar för att vara dömande eller elaka men ibland känns det väldigt tungt att gång på gång ”försvara” och förklara. Framförallt när man ger samma försvarstal till samma människor.

    Mitt barn har sina svårigheter som sömnproblem,stressmage,ångest, matångest, stammning. Och det är okej för oss att anpassa vårt liv efter dessa, vi gör allt för våra barn. Men snälla, sluta få oss att tro att vi överdriver eller är några slags ”hysteriska” föräldrar. Vi är som de flesta familjer som helst, vi ser efter varandra och vill att alla ska må så bra som möjligt.
    Inget konstigare än så.

    Mitt barn är här och får vara det, på sina egna villkor. Det är inte  VI som sätter spelreglerna. Det är  samhället. Det VI gör är att försöka hitta genvägar och kryphål i spelplanen. Endast pga en enda orsak. Att överleva.

    Så ursäkta mig om vi återigen tackar nej till en lördagsmiddag.
    Eller om vi går flera timmar tidigare än alla andra.
    Och om vi har henne hemma en hel vecka från förskolan.
    Eller att vi helt enkelt inte orkar ses en ”snabbis”!

    Vi försöker överleva här

    Och tack för att ni finns där och försöker förstå.

    Ni hjälper oss mer än ni någonsin kan inse.

    20160615_123425

Dela gärna:

3 Kommentarer

  1. Annica // Guld med ADHD den 2016-07-04 kl 17:35

    Jag kan relatera. Vad jag vet har inte mitt barn ADHD/ADD men jag har det själv och vet precis hur trött man kan bli av tillställningar där det är mer eller mindre människor med. Jag är alltid den som åker hem först, jag är den som blir trött på kalas (främst där det är många vuxna, men även de med många barn). Gissar att det är lättare för människor att förstå mig, då jag är vuxen och själv kan sätta ord på mina behov och hur jag känner. Är man barn är det inte alltid så enkelt, i många fall vet man nog inte ens om hur man egentligen känner eller behöver.

    Jag hoppas på att fler faktiskt kan lära sig hur ADHD funkar, det skulle bli lättare för alla.

  2. Jessica den 2017-01-25 kl 10:21

    Det var som att läsa om vår familj. Vi har kämpat i några år för att bli hörda. I slutändan tänkte jag ” Nä, det kanske är vi föräldrar som gör fel. Vår son kanske mår som han gör pga oss”.
    Fanns ingen som såg vår son på det sätt som vi gjorde. ”Han som är så tyst, snäll och lugn. Nej, han har ingen ADHD”.
    Nu äntligen har vi blivit sedda! Slutade med två diagnoser och en fobi.

    • adhdhjärtat.se den 2017-01-25 kl 10:34

      Å vad härligt att höra! Hoppas det ger er bra stöd nu och många bra verktyg!

Lämna en kommentar