Att i vuxen ålder hamna i utmattningssjukdomar, ha ångest, “gå in i väggen” kan härleda till att man i grund och botten har en obehandlad ADHD. Att gå ett helt liv (eller ett halvt) utan de hjälpmedel och den behandling som en ADHD-diagnos kan göra livskvaliten avseevärt sämre.

När jag pratar om behandling av ADHD menar jag inte på något sätt att det kan “botas” eftersom det inte är en sjukdom. Jag menar inte heller att medicin är den enda vägen. Med behandling pratar jag om att höja livskvaliten med hjälp av strategier, planering, hjälpmedel så som veckoscheman, tangles etc. Jag pratar såklart också om mediciner som tex concerta som jag själv numera äter.

Känslan när man fått en utfasningsplan på sertalinet och en tumme upp på alla värden på concertan.
Tänk, som min läkare konstaterade hur många som äter ångestdämpande efter en utmattning depression som egentligen bottnar i en odiagnoserad ADHD!

För när sertalinet efter 1.5 år inte gav den effekten som den gör i “vanliga” fall på en person med utmattning depression och concertan redan första veckan väckt hela mig till liv- nu 1.5 månader senare känner jag igen mig själv fullt ut. Alla mina styrkor och allt det som jag alltid burit inom mig kommer äntligen till sin rätt.
– Då inser man hej, jag var felmedicinerad från första början!
Men nu, nu är livet framför mig!

Jag har även fått hjälp av en arbetsterapeut för att strukturera och att “lära om”. Det handlar om veckoschema, städschema och en ny tanke om att STRUKTURERA hemma. Även om det är superjobbigt att rensa, plocka, plocka in, slänga så är det precis vad jag behöver. När förrådet (se bild) var klart och jag dagen efter hittade papper jag vanligtvis skulle ha lagt någonstans där det skulle sett skräpigt ut,helt enkel gick till en låda med texten “viktiga papper” på och la i det…den känslan är oerhört svårt att förklara.

Det är inte det att jag på någotsätt har smutsigt i mitt hem men däremot är det rent av kaos då och då. Saker överallt, det blir på ett sätt för mycket att hålla reda på. När jag var själv hade jag mina egna saker och jag hittade sätt att hålla iordning. Med två barn som också “river fram” så föll mina verktyg och strategier och jag hamnade på noll igen.

Men nu är jag på gång. Nästa projket är garderoben där allt “detta är bra att ha” grejer hamnar!

 

Dela gärna:
Taggat ,

2 kommentarer till “

  1. Jag läser och berörs. Känner igen. Själv Väntar jag på utredning. Äter SSRI sen 15 år. Har varit sjukskriven för stressreaktion respektive utmattningsdepression i omgångar. Kämpar på med vardagen med två barn med Ast och Adhd. Jobbar, men numera deltid. Det är liksom ett steg i taget. Men med en preliminärt sätt ADHD-diagnos efter bedömningssamtalet har jag iaf börjat förstå lite mer om mig själv. Bitarna har börjat falla på plats. Jag behöver struktur. Jag behöver fysisk aktivitet. Jag behöver lugn och ro. Alla tre svåra att få till i vardagen, men i alla fall större chans om man vill och försöker. Kram från en själasyster.

    1. Det är tufft men du har kommit så här långt! Tillsammans är vi starka och våra barn har både bättre förutsättningar och fler verktyg. Det är en stor tröst för mig som jag vilar på. Kram till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *