Dag 6 Tröttheten

Idag var det ingen glad tjej som steg upp ur sängen. Hela kroppen signalerade ett stort rött NEJ!

Jag var bestämd idag! Vi skulle ta oss till skolan och lämna “läxan” -som hon förövrigt skrev igår, När jag var kräksjuk löd hennes tråkigaste dag på sommarlovet.

I vagnen bad hon om att få lämna läxan och gå men jag sa att vi skulle gå in en stund. 30 minuter var vi där. Sedan behövde hon gå. Snabbt! Fort! Skynda mamma!

Hon somnade en stund i vagnen. Men väl hemma var hon vaken en stund. Tystlåten. För sig själv men ändå nära! Vid lunchtid somnade hon och sov i 2.5 timme och själv slogs jag av en enorm sorg.

Mitt älskade barn som innan skolan tog vid för ett år sedan var så sprudlande och så glad. Hon som dansade och sjöng dagarna till ända. Hon som lyste upp till och från under sommarlovet, hon är så trött och så dyster.

Tröttheten. Den bedövande tröttheten i hela kroppen. Den som gjorde att mina ben knappt bar mig från skolan och hem. Den gör ont i hela kroppen och jag vet att jag måste stanna upp, andas.

Hur stoppar man allt som snurrar utan att livet är ens i närheten av att vara i balans?

 

Dela gärna:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *