Dag2 -Veckans fixar kompis

Igår klockan 23:00 sa min dotter till mig när hon snurrade runt i sängen.
– Mamma, imorgon vill jag sitta på min plats.
– Ja då provar vi det. Vi går när du vill.

Idag var det dags för dag 2. Morgonen var relativt lugn och hon var på gott humör. Tacksamt att kunna gå hemifrån utan ett endaste bråk eller tjat. Storebror gick åt sitt håll och vi åt vårt.

Vi hade självklart vagnen med idag också och idag hade jag inte samma tankar som igår.

Dottern gled ur vagnen och höll mig hårt i hand när vi gick över skolgården och in genom skolans tunga dörrar. Vi hängde av oss tjocktröjan och bytte ut gympaskor mot de glittriga tofflorna vi handlat veckan innan.
Vi smög oss in till hennes plats. Hennes plats är vid fönstret, längst fram närmast fröken. Bakom henne finns en större skärmvägg för att inte behöva störas av att ha någonting bakom att bli distraherad av.

På sig, de rosa hörselkåporna som igår – som alltid, på bänken la hon sin filt och sin säl som alltid är med. Filten och sälen är hennes trygghet. Vi brukar skoja och säga att sälen är vårt tredje barn.

Klasskompisarna, som alla hade minst en de kände sen innan, tittade mot vårt håll. Dottern tittade rakt fram och sneglade ibland ut mot fönstret. Men inte en enda gång tittade hon tillbaka. Jag såg i hennes blick att hon kämpade att hålla fokuset på en enda sak; Att vara kvar inne i rummet.

Så kom fröken, lite sent och såg dottern på sin plats. Med ett stort leende hälsades hon välkommen.
Lektionen började med lite information. Fröken hälsade mitt barn välkommen inför klassen också, hon var ju inte där igår.

-Minns ni att jag berättade om X igår? Att hon är mer känslig än vad du och jag är? Att igår blev det för många barn och vuxna och att hon var tvungen att gå hem? Idag är vi glada att hon är här. Men vi måste ta hänsyn till att hon är känsligare än oss. Det är som du är rädd för något men din kompis tycker inte att det är så farligt. Bara för att man inte tycker att det är någonting så kan ni aldrig veta hur det känns där inne… Så detta kommer vi ihåg nu.
Här har vi ett ord: “Veckans Fixarkompis” Varje vecka är det två kompisar som får hjälpas åt med olika saker. Det kommer vara dom två som hämtar och delar ut alla böcker och material som kompisarna behöver. På så sätt blir det inte en massa spring och onödiga ljud. Och det är viktigt att det inte blir det när vi har kompisar som inte klarar av det.

Där satt jag, mamman till barnet som är känslig. Det tårades i ögonen. Så enkelt det kan vara. Öppenhet, små lösningar, hänsyn, anpassningar.
Jag blev alldeles varm i hjärtat.

– Jag vill gå hem nu sa dottern.
Jag tog upp telefonen. När det blir en femma här, sa jag, då går vi hem.

Fröken gjorde upprop av namnen. Mitt barn blev fixar kompisen denna vecka för hon var först på listan. Hon fick kryssa i kalenderns datum. Hon gjorde det. Och jag vet inte hur det kommer sig att hon fick den bästa uppgiften hon visste i förskolan, hennes första dag. Men det fick hon och det var en bonus!

När uppropet var klart reste vi oss upp. Imorgon ska vi vara lediga.

-Det är bra att ni är lediga när du var sååå modig idag, då kan du behöva vila imorgon sa Fröken

20 minuter var vi där. Det är 20 minuter av seger och mod!

Dörrarna kändes inte lika tunga ut. Inte de där benen heller på den där lilla, modiga, starka flickan som höll hårt i min hand, samtidigt som benen skuttade iväg över skolgården och in i vagnen.

-Modiga du sa jag när jag bäddade ner henne i vagnen med filten, som inte är vår utan bästa kompisen (Den hon tvunget skulle ha i dag)
– Jag älskar dig, svarade hon och bad mig ringa pappa och berätta att hon är “veckans fixar kompis”.

2 minuter senare sov hon gott i vagnen och vaknade inte förren 2,5 timme senare.

 

Dela gärna:
Taggat , , , ,

1 kommentar till “Dag2 -Veckans fixar kompis

  1. Fantastiskt! Vilket jobb ni har gjort! ❤
    Många varma kramar till er

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *