Jag lät mig inte tystas ner!

Jag tittade tillbaka på mina minnen på facebook och hittade ett jag skrev efter att min dotter fått sitt första utlåtande från PRIMA. De hade då gjort en grundläggande autism utredning. Det var många känslor som kom tillbaka när jag läste detta:

”Jag är så nöjd och så glad att jag inte lyssnade på bup i Huddinge (som ville skicka oss på föräldrarutbildning, som sa att hon tyckte det var helt ok att storebror fick komma i andra hand etc) utan tog kontakt med prima i haninge istället.
Det startades direkt en utredning med hjälp av underlag från förskolan (vilket bup aldrig pratade om). Igår fick vi ”svar” att det inte går att ge en autistisk diagnos pga hennes sociala förmåga men att hon däremot passade in i ramen för att ha Adhd. Dock så ska vi få vänta ett år för ev utredning/diagnos då hon fortfarande är så liten.

Klump i halsen. Får vi ingen hjälp nu?
Men jodå.
Beställningen på sömnmedicin gjord (ett hormon som människor med adhd ofta har för lite av ska intas inför varje natt. Melatonin)
Läkarintyg för att kunna söka resurs (vilket hon behöver…extremt mkt)
Vi ska få hjälp med hur vi ska jobba med henne. Etc etc

Under dessa 3 år (ja jag har känt på mig något mer eller mindre sen hon föddes) har jag stångat mig blodig. Folk som viftat bort hennes problem.
Människor som trott att jag överdrivit. Varit den där hysteriska morsan… äntligen har jag blivit lyssnad på!
Även om hon ej fått ngn diagnos på pappret har iaf det bekräftats att hon har sina problem och att de ska tas på allvar.
Ett barn som inte ens orkar vara delaktig på sitt eget kalas mår inte bra…

Idag fick hon dessutom en remiss för sin stammning!

Bara för att det inte alltid syns betyder det inte att det inte finns…

Min dotter är inte som alla andra.
Men om hon vore det vore hon inte den som hon är!
Jag är så glad att hon är den hon är.
Och hon är så oerhört älskad.

Oerhört.
Från här kan det bara bli bättre. 
Vi kommer alltid stå bakom henne, vår färgklick i vardagen.
Fina fina barn!”

1 år senare får hon sin ADHD-diagnos och 6,5 år gammal svår autism. Jag är så tacksam för att jag aldrig lät mig tystas, aldrig lät mig sluta kämpa!
Det är tungt att jobba i motvind men hennes familj vi är hennes skydd mot stormarna som försöker blåsa omkull.

Dela gärna:
Taggat , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *