Kunskap öppnar dina ögon erfarenhet öppnar ditt hjärta

Kalas

Något som det återkommande skrivs om i alla de forum som jag är med i, där föräldrar till barn med NPF-diagnoser samlas, är ämnet kalas!

Det är barn som aldrig blir bjudna, barn som blir bjudna men tvingas tacka nej pga att de ej klarar det. Det är barn som vill men inte kan och så barn som inte ens vill gå på kalas.

Idag var det vårt barns tur att gå på kalas. Kalas innebär för oss att alltid ha plan b i bakfickan. Det planeras och funderas många gånger om för att alltid vara beredd på att det kan ”gå fel”.

Idag hade min dotter TVÅ kalas som hon skulle gå på. Två bästa vänner som skulle firas, inte kan man välja bort en heller. Det första kalaset var på Andys lekland. Bara det får mig att vilja tacka nej av bara farten, stort, livligt, okända människor. Idag åkte vi dit. Med var hörselkåpor och två föräldrar. Mitt barn gick en timme tidigare för att kunna vara hemma två timmar och återhämta sig tills nästa kalas.

Nästa kalas var återigen hörselkåporna med, ja och en förälder.

Båda kalasen gick utmärkt. Inga meltdowns, inga utbrott, ingen passiv, apatisk unge med sig hem.

Så vad var det som gick så bra?

För det första, förståelsen hos de vuxna som höll i kalaset. På kalas nummer 1 tog ena föräldern mitt barn under sina vingar. Var närvarande vid lunch och glass i kalasrummet. T.om ordnade om i tidtabellen, hade skattjakt i mellan lunch och glass för att det inte skulle bli så lång väntan och så mitt barn hann vara med innan vi avlägsnade oss.

Kalas nummer två, återhämtningen i mellan! Jag är helt säker på att det annars inte skulle gå. De vuxna var närvarande, dessutom barnen! Hens förskolekompisar som så väl känner henne. Ingen som ens la notis om hens kåpor, kärleksfulla famnar att vara hos.

Det är underbart när någonting fungerar, något man nästan som mamma haft ångest för. Hur ska det gå? Hur ska det bli? Så går det över förväntan och barnet är enormt nöjd och glad.

Imorgon är en ny dag och planerna för morgondagen är lika med noll. Storebror och pappa avlägsnar sig från hemmet så det blir total återhämtning. Kaoset kan komma imorgon, men det får det vara värt. Mitt barn var lycklig idag och när vi hand i hand gick hem efter totalt 5 timmar kalas och hen utbrister ”Jag klarade två kalas mamma, det var så roligt”. Då vill jag från botten av mitt hjärta tacka alla de människor som gjorde det möjligt för mitt barn att fixa det, att få vara inkluderad i det som så många ser som självklart!

Dela gärna:

Lämna en kommentar