Kunskap öppnar dina ögon erfarenhet öppnar ditt hjärta

Ljuspunkten

Att vara förälder till ett barn med ADHD och autistiska drag är stundtals tungt, jobbigt och stressande men det finns å mycket mer bakom alla sömnlösa nätter.

Även om man önskar att hen var tyst någon gång så är det oerhört roligt att få lyssna på alla historier hen kommer på. Alla funderingar och den ibland något snedvridna verkligheten får hela familjen att brista ut i klingande skratt.  Hur hen gör egna sångtexter och sjunger dessa högt, högt helst under middagen. Det är sånger om troll som kissar på sig eller mammor som har tuttar till knäna. Den oerhörda fantasifulla personen som kan komma på de mest fantastiska berättelserna som fångar de flesta.  Hur några snirkliga bakvända bokstäver på ett papper kan tydas till ett 15 minuters tal om kärleken hen känner i sitt hjärta.

När man har gäster skulle det ibland vara kul att dricka kaffet medan man hör hur ens gäst har det. Istället får vi väldigt ofta bevittna en dansshow av bästa sort. Och har det setts på melodifestivalen eller Frost inom den närmsta tiden då kan man vara säker på att varenda move som Dollystyle eller Elsa gör, det gör hen också. Och hen gör det bra! Och texterna på sången, det spelar ingen roll på vilket språk, sjungs väldigt ofta helt klanderfritt. Att ha ett minne för både text och musik gör livet med denna lilla människa till ett fulländad musikal. (Och jag gillar musikaler, vilken tur jag har!)

Ibland känns det som om man drunknar i det negativa. För alltför ofta tampas man med omgivningen och dess syn på hur ens barn är. Det är lätt att missa de där ljuspunkterna. Som att ens barn är noga med rätt och fel och mer än gärna står upp för en vän som blir illa behandlad. Eller den där härligt ärliga ungen som inte tvekar att berätta att din tröja är ful samtidigt som hen även lika väl kan berömma att dina ben är så mysiga”när de är sådär håriga”. Och alla människor som hen fått att le, genom att bara vara sig själv. Som när hen stod i kön på ICA (kö, bara där visste man att något skulle hända) och hen plötsligt tar tag i kvinnan framförs rumpa och säger ”Å vilken vacker rumpa du har. Så mjuk” och hela raden skrattade (Ja kvinnan också).

Ingen dag är som någon annan dag och hur tung en morgon än kan vara så kan man nästan vara vara säker på att man får skratta så där innerligt MINST en gång ändå.

I alla mörker finns det ljus och dessa barn kan sannerligen lysa upp ett helt rum bara genom att vara dem de är.IMG_20140124_150854

Dela gärna:

Lämna en kommentar