När det blir för mycket

Glädjen över att alla i familjen samlades i “nya” rummet och tittade på dansshow, trollerishow och dramatisering av Bockarna Bruse.

Själv kom jag på sådär i efterhand att jag inte alls njöt av det.
Jag fingrade på mobilen i mellanåt.
Längtade till soffan.

När jag inte njuter av stunden och tar tillvara på dessa glädjeämnen som en 7årig magiker erbjuder en tisdagskväll då vet jag att det “varit lite för mycket”.
Det krävs inte heller mycket för att det ska bli “för mycket” längre.

Det är något som skaver liksom. Något som magkänslan vill säga mig. Den där oron för framtiden. Oron att slå mot botten ännu en gång och veta att vi förmodligen inte klarar att ligga under vattenytan igen.

De tillfällen då vi får luft att andas är för små, för korta jämförelsevis med de långa perioder då vi kämpar efter syre.

Påsklov,läslov,sommarlov,jullov.
De kommer för sällan och tar slut för fort för att vi ska hinna vila ordentligt. Det är ständigt denna återhämtning men ingen ro i kropp och själ.

2 veckor innan loven kämpar vi så hårt med att peppa barnet, lyfta henne, be henne orka, muta, torka tårar, sova alldeles för lite.

Så kommer lovet.
Och tar slut lika fort igen.
Dagarna innan vardagen börjar igen ser vi hur det blir sådär vemodigt i hela kroppen.

Och tiden går.
Och vi glömmer njuta av de stunder som är värda att glädjas åt för vi har ingen ork.

Tårar torkas, ögonfransar rycks, sömnlösa nätter, onda magar och någon som kryper upp i famnen och vill vara så liten igen. Som när ingen krävde hennes ork.

Dela gärna:
Taggat , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *