Npf-hjärtats FF

Jag har som många av er kanske redan vet startat en ny förening i Huddinge kommun tillsammans med Caroline Fredriksson.

NPF-hjärtats FF –Ett fotbollslag på egna villkor

Idag kände jag att jag behövde ägna ett blogginlägg åt detta fantastiska lag!

Söndagar ger en enorm värme i hjärtat.

Idag såg jag mig runt i idrottshallen och möttes av en blick. Det var hen som inte ens tittat upp från golvet tidigare, ja om man bortser från när hen tittat upp i taket vill säga. Energin från hen brukade vara 150km/h runt,runt i hallen. Men idag gick det inte lika snabbt. Hen stannade då och då. När jag sökte hen och rullade bollen och hen TVÅ gånger passade bollen tillbaka då var det inte bara en fot på en boll. Det var HENS fot. Det var det där ”lilla” som är så stort och så oerhört viktigt. Jubel!

Under matchen kom hen två gånger och satte sig bakom mig i mål när jag var målvakt. Tidigare har hen legat på en bänk, i sin egna värld. Jag log när hen satte sig och sa ”vad bra att du hjälper mig”.

Denna person gav mig som vuxen en sådan boost i att det vi gör där den timmen är viktigt. Att vi ger av vår tid, vår kärlek och vår värdegrund till de barn som behöver det som allra mest det gör det värt varenda sekund.

NPF-hjärtats FF handlar om att mötas på egna villkor. Att få vara dem som vi är och att bli sedda som de superhjältar vi redan är.

Att dribbla med både händer och fötter till att nästan komma igenom utan att ha använt sin hand en enda gång, det kan vara svårt att förstå den vinsten. Men det ÄR en seger.

Att våga nicka. Att våga låta en annan människa kasta en boll mot dig och sen ta emot den med huvudet. Den segern är oslagbar!

På vägen hem tillsammans med en vänninas son och min egen 7 och 6 år gamla pratade vi om matchen som slutade lika.

-Alltså, dom har blivit så bra! Förut vågade ingen ta bollen

-Häftigt va? svarade jag.

-Ja, han som inte pratar så mycket. Han är grym.

-Ja, men han har pratat med mig. Jag tror att det bara är mig han pratat med!

-Vad kul att han pratat med dig!

-Ja. Jag tror han vet att jag gillar han!

Och det är PRECIS detta som det handlar om. Att veta att man är omtyckt, accepterad,respekterad. Hur ska man annars våga? Våga utvecklas, närma sig, agera om man aldrig får tiden man behöver att vara vara den man är?

Dessa barn är mina hjältar ända in i själen.  Underbara, underbara ungar.

Eller som Melwin sa ”MITT lag” 

Dela gärna:
Taggat , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *