OFF vs ON

Du sov bra i natt. Du såg fram emot en dag i förskolan med kompisarna som du tycker så mycket om. När mamma kom för att hämta dig bad du om att få ta med dig din bästa vän hem, självklart. Hela du lös energi. Så vi gick till lekparken och drack festis och åt banan. Ni lekte och busade och mamman njöt av att höra ert klingande skratt när ni jagade kull.

Hemma fortsatte leken. Ni gjorde några hyss men det bortsåg mamman ifrån, så länge ni hade kul!

Så gick vännen hem och det vankades middag. Som om någon slog på OFFknappen gick du in i någon form av standbyläge. Nu orkade du inte mer. När de flesta sätter på OFF blir det stillasittande i soffan framför TV:n eller med en bok. Din OFFknapp ser lite annorlunda ut. Du går upp i varv och du slänger dig ner på golvet och slår hårt i marken. Du vill ha saft, du vill ha köttbullar, du vill ha surfplattan, du vill ha godis, du vill, du vill, du vill! Du springer runt i huset och river ner det som kommer i din väg. Du kastar fjärrkontrollen hårt genom rummet. Du biter lite lätt i din arm. Du ska INTE ha middag, du vill ha yoghurt. Du vill inte ha mjölk, just idag hatar du mjölk. Du hatar den så mycket att du smäller till glaset så att mjölken bildar långa mönster på hela bordet. Du målar dig själv med yoghurt och skrattar högt åt att du ser ut som en clown. Du ombeds att gå och tvätta dig, istället torkar du av dig i farten, på pappas tröja.

Inne i badrummet svämmar löddret från tvålen över i handfatet och du skrattar. TOMTEN! Du ser tomten gestaltas av ditt skumskägg. det är bara du som skrattar, bortsett från storebror som fnissar lite bakom armen.

Så ringer larmet på din tavla och bilden av dusch, tandborsten och sängen visas. Ditt humör slår om och du skriker, nej du ylar. Det låter som om du gjort illa dig men egentligen är det en förtvivlan för att behöva gå och lägga sig. Du vill INTE sova, du är INTE trött. Du bärs upp medan tårarna sprutar och din röst skär i öronen. Du vevar med armar och slår så gott du kan.  Du duschar nätt och jämt, med rädsla för att du ska ramla bärs du upp igen. Tandborsten kastas i golvet. Du vägrar öppna munnen. Du tänker INTE öppna munnen. Du hotas med tandtroll och tandläkare men du bryr dig inte alls.  Du tar din melatonin medan du säger “det hjälper inte mig ändå, dumma medicin”.  Du går motvilligt till sängen, du ber om att få leka lite, killa ryggen. Självklart.

Mamma lägger sig bredvid. Det kittlas, leks lite och sjungs. Sen ska mamma gå. “Godnatt”. Genast måste du ta bort tandtroll, du är törstig, du glömde kissa, du är hungrig. Och så börjas det om.

Ditt OFF. Du orkar inte hantera dig själv. Du faller i gråt. Du kryper upp i famnen i några sekunder och du låter tårarna trilla så att du knappt får luft. “Jag orkar inte” säger du. Mamman gråter tyst! “Varför är alla barnen så höga? Det gör ont i mina öron” säger du. Mamman kramar om.

Du vill vara ifred, och det är bäst att springa ut ur rummet annars missas sömntåget. Du somnar tillslut. Men man hör att du harklar dig i tårar enda tills John Blund tar dig till drömmarnas land!

Din OFFknapp som för oss andra skulle kallas ON. Din OFFknapp gör ont i hela dig!

Dela gärna:

4 kommentarer till “OFF vs ON

  1. Fantastiskt skrivet!
    Har själv en ADD-hjärna, OFF-knappen för mig innebär en film, pilla på mobilen, läsa en bok och göra tusen saker till – helst samtidigt.
    Vi är alla så olika och våra OFF-knappar är av så olika densitet men vid många tillfällen i livet så kommer bitar av ditt barns knapp att bli till oanade styrkor <3

    1. Ja! Det är verkligen mitt största mål, att få henne att kunna använda och förvalta det hon givits.
      Tack!

  2. Halkade in på denna blogg av en slump.

    Jag grät när jag läste detta inlägg, det är precis såhär det fungerar här hemma. Dottern är numer 7 år och har äntligen fått komma till bup men vi vet ännu inte om de anser att det finns ngt behov av utredning.

    Har sju barn totalt, en son på 14 har atypisk autism och adhd, en son på 12 mår dåligt och jag vet inte vad som händer, kan dt finnas ngt där med funderar jag på. Sedan lillasyster på 7 som sedan spädbarnstiden varit oerhört speciell.

    För första gången läste jag en exakt beskrivning på hur dottern fungerar och därför kom nog tårarna hos mig.

    Kram

    1. Hej!
      Jag hoppas att ni får hjälp, för allas skull.
      Kräv hjälp, det är eran rättighet!
      Kram från mig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *