Kunskap öppnar dina ögon erfarenhet öppnar ditt hjärta

Till en annan kämpe…

 En skola, men inte för alla

Inlägget ovan delades och delas lite varstans på Facebook och kommentarerna har varit många. De flesta är kommentarer från andra i samma situation, eller som varit. Några få är från människor som inte kunde ana att en liten 6åring kan bli och vara utbränd.

En av anledningarna till mina inlägg är just att fånga de där få, att öppna ögonen på de som inte vet eller förstår. Men också för att visa andra familjer att vi är fler som kämpar. Ensamhet i det tunga är tyngre men hos varandra tror jag vi kan hitta styrka. Mitt skrivande är och hela mitt företagande är också en del av mitt eget sätt att bearbeta och jobba med det svåra som finns runt mig.

 

En av alla kommentarer som kom in fick mitt hjärta att värmas, så där extra allt som det kan göra hos någon med ADHD. Kommentaren skrevs av en mamma, men det var hennes fjortonåriga dotter som ville återge sina ord, till mig och till min dotter:

Min 14 åriga kämpe läste detta och ville att jag skulle hälsa att din dotter är lycklig som har kämpande föräldrar som sett hennes behov så tidigt och att ni måste fortsätta kämpa så hon får rätt stöd och slipper allt lidande hon själv (Min dotter) lever med. ❤❤ Hon vill också säga till er dotter att världen skulle vara en tråkig robotvärld om inte människor som vi fanns och vi lever egentligen MER eftersom vi ser mer, hör mer, upplever mer än vanliga tråkiga människor och kanske också bryr oss mer ❤

Till dig vill jag ge detta svar:

För det första, Tack.
Ord från någon som likt mitt barn lever i samma verklighet betyder mycket. Och likt dina ord, om att kämpa för att slippa lidande var precis de ord som en mycket nära person sa till mig efter att BUP inte velat lyssna på oss. Det fick oss att kämpa ännu mer.

Jag tänker att mitt barn kom till mig av just den anledningen, att vi aldrig kommer sluta kämpa eller slåss för hennes skull. Men jag vill också säga att leva i en vardag tillsammans med människor med autism/ADHD är inte bara tufft, eller en kamp. Det finns så många bra stunder och dessa stunder har vi andra fått lära oss att ta tillvara på och njuta mer av än kanske många andra familjer gör?

Att vara mamma till ett barn som min dotter har gett mig en annan syn på livet och människan. Det för med sig så mycket gott att få se världen ur ett annat perspektiv. Nu har ju jag också ADHD men det autistiska, det har jag själv aldrig upplevt. Det är en spännande del av livet.

Jag håller helt med om att allt det övriga nästan, när man nu vet annat, är som en robotvärld. Alla kör sitt race. Tiden går och vardagen bara infinner sig och helt plötsligt är det helg igen.
Hemma hos oss infinner sig ingenting, utan att vi styr oss dit. Det är på många sätt ett roligt och häftigt sätt att leva livet.

Utan allt det ni ger skulle jag inte vara den jag är. Och en värld utan er skulle inte vara en värld jag skulle uppskatta lika mycket.

Hur det lilla i livet kan betyda allt. Hur en framgång som andra inte ens ser firas med jubel hos oss.
Vi föräldrar må kämpa och slåss för er, men det finns heller inget annat alternativ.

Jag önskar mest av allt att andra såg er med de ögon och med det perspektiv vi får se er. För ni är underbara, ni är fantastiska och ni är värda allt.

Tack för din kommentar, åter igen. Den betyder mer än du kan ana. Fortsätt sprida den värme som du gav mig. Det är du ju riktigt bra på!

Dela gärna:

Lämna en kommentar