Storebror

Du är sex år gammal och storebror.

Du tar emot glåpord och slag. Länge gav du aldrig igen.

Du blir avbruten när du berättar om din dag.

Dina omsorgsfulla legobyggen går sönder.

När vi är på utflykt blir den ibland katastrof och ibland behöver vi helt enkelt åka hem.

Du får flytta ut ur ditt rum som du delat med din syster.

Har du tur får du då och då bestämma vilket barnprogram som skall visas på Tv:n.

Du har kramat din mamma hårt och tröstat.

Du har tvingats bära väskor när mammas händer inte räckt till.

Löften till dig har brutits.

Din trygghet och din glada-plats har varit på förskolan med dina kompisar. Sen började du skolan och då försvann den.

Du blir osäker i nya situationer för du har svårt att veta din roll.

Du söker närhet genom tårar.

Du slänger grejer i golvet med hopp om att synas.

Du skriker för att överrösta!

Du har många gånger önskat bort din syster. Eller nej. Inte din syster men hennes ADHD.

Du flyr ner till tv-spelrummet. Din frizon.

Du har tröttnat för länge sen och det enda vi vuxna kan hoppas på är att du VET att vi verkligen ser dig, hör dig, känner din närvaro.

Men när du gråter känner vi hur vi misslyckats att skydda dig.

Det gör ont i både dig och i oss.

Det är så svårt för dig att förstå att vi aldrig prioriterar bort dig.

Att du tvingas se och höra sånt som man önskar att ens barn slapp. Som ens föräldrars stress och onda hjärta. Som ens syster ångestfyllda gråt när hon inte kan sova. Det gör ont.

Du bär ett stort lass och du skulle behöva lasta av.

Du är sex år och det ställs höga krav på dig att förstå.

Din syster får stöd, vuxna flockas runt för att hjälpa till.

Men du då? Vem flockas kring dig? Vem bär upp dig? Vem ser dig bakom orden, slagen, de kastade grejerna? Vem ser den där empatiska, fina, underbara lilla människa du är? En människa som kämpar för din existens i en familj som är dysfunktionell?

Ja, förutom vi. Dina föräldrar. Vi som vet vad du får bära. Varje dag. Varje minut, varje sekund.

Storebror!

 

2016-07-04 09.16.32

 

 

Dela gärna:

4 kommentarer till “Storebror

  1. Har också en hjältebrorsa hemma. Några år äldre dock.

    Den här texten gav jag honom i går på hans 14-årsdag.

    MIN HJÄLTE
    När jag står bakom plexiglaset och han glider ut på isen i all mundering blir jag varm i hela kroppen. Att han hittat så rätt, att han ser så lycklig ut och att jag får glädjen att titta på. När han plockar eller blockerar och jag hör applåder vill jag bara skrika att han är min. Och varje gång han rafsar ut pucken ur målet efter ett misslyckande, men jag ändå ser hur han peppar sig själv bakom gallret på masken, sträcker jag på mig och känner mig så otroligt stolt.

    När han sen tar av sig hjälmen i omklädningsrummet, svetten rinner från genomblöta blonda lockar och han är så trött att han inte orkar sitta upp.
    Då är det svårt att inte älska honom ett par tusen varv runt månen och tillbaka.

    Men min hjälte med plock och stöt är en ännu större hjälte när han tar av sig hockeyutrustningen och åker hem.

    Där blir han superkillen som föddes en natt för 14 år sedan och som förgyllt våra liv sedan dess. Där blir han världens bästa son och storebror.

    En bror med en outtömlig vilja att lära sig förstå.

    En bror som alltid ser, fast det i bland är lättare att låtsas blunda.

    En bror som kramas framför tonårskompisarna i skolkorridorer för att
    lillasyster behöver en kram.

    En bror med tålamod att vara pedagogisk, som hjälper när hon inte förstår och tröstar när hon är ledsen.

    En bror som vet hur snabbt förutsättningar ändras och planer måste ställas in.

    Vår lille kille som fick bli stor så våldsamt fort.

    Min hjälte!

    1. Å vilken text.
      Rakt in i hjärtat!♡

  2. Å där kom tårarna! Vilken text, stämmer så bra men hos oss med men rubriken hade istället blivit: Du är 5 år och lillebror ?

    1. Ja. Dom får bära mycket de små ♡(och stora)
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *