Återhämtning från Livet

Allt det roliga, det utöver det vanliga, det extra, det sk lyxiga har ett pris. Vissa gånger är det väldigt högt.

Att göra aktiviteter som en ”vanlig” familj kan ibland vara helt uteslutet. Inga utflykter till stranden eller till något stimmigt lekland. Inga spontanbesök av vänner eller grillkvällar med andra personer.

Ofta är det väldigt trevligt att hitta på någonting tillsammans, det är inte problemet. Många tänker och säger att ”men det går ju SÅ bra, hen är ju SÅ snäll”.

Att mitt barn är snällt känns överflödigt att berätta för mig. Hens ADHD samt autistiska drag har ju inget med snällhet vs dumhet att göra.

Det är efteråt som det kommer. En dag på Liseberg slutar med en dålig natt. Det sovs inte mycket, ibland ingenting alls. Dagen efter kraschar hela världen och behovet av återhämtning är så tydligt. Det är tom blick, le lös kropp, dåligt aptit och känslostormar hela dagen lång. Ibland håller sig tillståndet i flera dagar. Det högsta antalet återhämtningsbehovet jag upplevt med mitt barn varade ända upp till en vecka.

Som förälder att vilja göra saker, kanske det man föreställt sig innan man blev förälder, känns ibland oerhört ledsamt. Jag skulle vilja kalla det för en sorg att ens föräldraskap inte blev det man trodde. Det anpassas och tar hänsyn till hela tiden. Kärleken till barnet gör ju att man orkar hålla huvudet ovanför vattenytan men ibland är det svårt att le.

Man väljer att tacka nej till kalaset, festen, besöket, utflykten även om man så gärna vill följa med, haka på, vara en del av gemenskapen. Men med tiden inser man att gemenskapen kan man ha fast på ett annat sätt. Man kanske skaffar barnvakt (om man har någon ) och går utan barnet (som ett slag i ansiktet får man även dåligt samvete för att hen alltid är hemma) eller så går man har trevligt och plockar spillror flera dagar efteråt.

Det kan vara svårt för de utanför vårt hem att se och förstå hur hen faktiskt lider, varje dag, av att inte orka. Och även om du försöker vara schysst genom att påtala att mitt barn ”inte är några problem” eller att du ”märker ingenting” och kanske ler och säger ”barn trotsar ju mot sina föräldrar” så är det oerhört förminskande.  

Här står en familj och för en ständig kamp mot ångest och mot stressen. Kampen om att ens barn ska få en så bra vardag som möjligt, ibland har vi kämpat så hårt att vi fått fysiska men. Magont, huvudvärk, värk i kroppen. Och så påstår du att du inte märker någonting när jag försöker förklara? Kanske för att du inte har kunskapen, erfarenheten eller inblicken.

Mitt barn är min kamp och jag för den så gärna åt hen. För att jag älskar och för att jag bryr mig.

Snart stundar semestertider och för många är det en jobbig tid med rutiner som bryts och ständigt stresspåslag hos de vuxna som måste passa upp barnet ständigt! För oss är det tvärtom. Semestertider betyder att vi kan ta dagen som den kommer, vi kan följa hens dagsform.

Som alla människor, är man olik varandra. Att ha en NPF-diagnos innebär inte att du är gjuten i samma form som din NPF-kompis. Det finns inga manualer. Men återhämtningen verkar vad jag kan se och höra vara ett återkommande MÅSTE för dessa personer.

Återhämtningen från livet

IMG_20150714_122052

Dela gärna:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *