Energi

Det är så mycket att hantera på en och samma gång.
Allt som får tankarna att virvla hela natten lång.
Och inget kan man göra för att förändra det som sker.
Stunder av förtvivlan och hål som ingen ser.
Hålla i handen och önska det gör skillnad på något sätt.
Inga ord i världen kan göra allt det onda lite rätt.
Jag ser en skärva längs vägen och snart så hittar ännu jag fler.
Klistra, limma, reparera så att det fungerar lite mer.
Runt omkring faller energin, likt löv en spöklik höst.
Efter regn kommer solskenet, ord som inte ger nån tröst.

Så står vi här vid sidan och ser hur skört det är.
Det vi kallar livet och allt vad det innebär.
Många, långa år passerar sen mörkare än svart.
Styrka som byggts upp sen då är numer grått och matt.
När känslorna attackerar från alla håll och kanter, uppifrån och ner.
Nä då orkar man faktiskt inte prata, svara eller fokusera på något mer!

Att låta sig få falla och vara så kallat liten och svag
Är ingenting jag förknippar med att vara jag.
Men vem är det som stirrar tillbaka i spegelns blanka glas?
När allting som är här inuti alltid går i kras?
Hur många gånger kan man laga och plåstra om ömma sår?
När allting alltid går precis som allting går.


/// Tankar om det ständiga kaoset som finner mig var jag än befinner mig!

Dela gärna:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *