Jag håller dig i handen

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva och så många ord som behöver komma ut. Men orden fastnar i mitt andetag och blir till luft.

Det är som om talet inte räcker till, när varenda mening känns fjuttig och alldeles för klen.

För

Vad säger man om att vagga dig till sömn i famnen efter att du lekt en liten stund

Och om tårarna som faller på en liten rosig kind.

Ja hur möter man dina tankar när du undrar varför just du.

När skriket studsar mellan väggarna och dina ben inte bär.

Och hur kan jag övertyga om ditt värde när du inte får känna just det.

När din sång tystnar längs vägen och skrattet sakta dör.

Hur du kryper nära, nära och inte släpper taget.

Och jag vet att nu är det vi mot världen och jag skall vara din röst

Men när rösten spricker i en känslostorm då minnet av din nedslagna blick känns i hjärtat

När hjärtat gråter tårar som dränker mitt förstånd.

Du är så sviken min älskade lilla vän

Du vet det, du känner det, du andas det.

Jag håller din hand så hårt.

När vi vandrar genom stan. När du faller. När du sover.

Du släpper aldrig taget och inte heller jag.

Vi andas samma luft och vi håller i varandra hårt.

Min dotter, du och jag.

 

 

 

Dela gärna:
Taggat , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *