Jul, ångest och glitter

Så kom det efterlängtade jullovet äntligen. Det lovet som hon hade behövt för flera veckor sedan. Tröttheten och det ledsna har legat som en dimma över livet sedan mitten av november.

För tre år sen, då när hon slagit i marken så hårt att hon knappt orkade resa sig igen sätter känslan i perspektiv. Det har varit värre, det var det värsta som kunde hända, när vår 6åring blev sjuk av skolan.

Ångesten, det blåa i hjärtat sitter dock kvar och vägrar släppa taget. Med egen erfarenhet av livslång ångestproblematik är det en bedövande känsla när man sakta börjar inse att ångesten kommer vara även hennes följeslagare genom livet.

Trösta, krama om, ta emot slag och hårda ord mellan tårarna och skriken.

Jullovet har varat i en vecka nu. Varje dag har hon somnat på soffan och sovit mellan 2-3 timmar. På julafton kämpade hon mot tunga ögonlock men somnade precis innan julmiddagen, sittandes på stolen.

Rädslan att det är utmattningen som hon insjuknade i för tre år sedan som har gjort entré i hennes 9åriga kropp igen. För även om jag avskyr ordet “normalt” så är det precis vad det inte är. En 9 åring ska vara fylld av energi och upptåg, inte somna sittandes på en stol klockan 14:10 på julafton.

Ångesten är inte det enda som präglat årets jul, såklart. Trots allt så har den varit mysig. Vi har fått se det glittret i barnens ögon när de öppnat paket. Vi har fått höra glädjerop när tomten stod utanför -coronastyle för att säga hej!

Det är självklart att man ska fokusera på det fina, tänka positivt men när man hittar sin älskade unge sovande i soffan, igen då tryter försöken till att le.

Inombords väcks känslor av hopplöshet och hjälplöshet inför vad som komma skall. Snart börjar dessutom hormonerna att spöka. Känslor och tankar om vänner, kärlek och skönhetsideal är redan stora frågor som ställs, minst en varje dag. Alla som en gång själv varit där (och det har vi ju alla) vet vilken omvälvande resa det innebar när världen utanför gjorde allt större intåg i ens bubbla. Att redan innan tampas med ångest och det blåa, vilken krasch det kan komma att bli.

Människor säger att jag ska leva i nuet, att inte tänka så långt framåt, att “det behöver inte bli så” och visst önskar jag att deras råd var något jag kunde ta till mig. Men sanningen är den att jag är övertygad om att de har fel.

Det kommer en krasch och jag behöver tänka på den! Jag behöver vara redo för strid! Utrustad med kunskap och en stor kärleksfull famn. Beväpnad med styrkan att klara av minimal egen sömn och att se till att energin räcker att ta emot att hennes ord, tankar, slag, och tårar.

Min önskan inför 2021 är mer kunskap om barn som lider av ångest och depression. Mer kunskap om funktionsnedsättningar för att arbeta förebyggande inom samhällets alla instanser.

Jag önskar av hela mitt hjärta att vi tar oss igenom året någorlunda hela och starka. Tillsammans.

God jul och gott nytt år

JUL, ÅNGEST & GLITTER

Dela gärna:
Märkt , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *