Dag 1-Priset för okunskap

Så var det dags. Dagen var kommen. Alarmet på telefonen ringde sin gälla ton. Jag tog några djupa andetag medan jag stod i duschen och lät det varma vatten väcka mig till liv.

Nu var det tid att väcka barnen, ordna frukost och ta sig mot skolan.
Mitt barn blev utbränd från förskoleklass och har varit hemma sedan i november.

Oron i magen över hur det nu ska gå gjorde ont i hela mig medan jag buffade lite försiktigt på barnet under täcket.
– Ska vi åka till doktorn undrade dottern.
I samma sekund som jag svarade med ordet skola brast hon ut i gråt. Hon var trött, ville inte. Hon ville till förskolan, vill vara liten, hatade skolan.
Storebror vaknade och sprang till henne för att trösta. Jag låg också bredvid. Så fick jag upp henne, fick i henne några skedar youghurt.
Kom i väg.
I vagn såklart, något annat än sån här dag vore otänktbart.
Jag slogs av tanken att hon skulle få blickar, kommentarer. Vagn till årskurs 1.
Någonstans på vägen valde jag att stanna till och säga till mig själv: Skärp dig! Vad spelar det för roll?

Jag parkerade vagnen och satte mig på huk. Dottern hulkade, snyftade och i ögonen såg jag paniken.
– Vi går in och säger hej till fröken, sen går vi.
Vi letade oss till hyllan och insåg att alla samlades utanför. Vi satt kvar och bad en annan vuxen hälsa att vi var där inne.
Alla kom in.
Fröken böjde sig ner till dottern och förklarade att det kommer många barn och föräldrar nu men att snart var det lungt.
Som förälder kände jag en en känsla av att mitt barn blev bemött, precis så som hon behöver.

Alla gick in i klassrummet. Vi stod kvar. Dottern höll ett krampaktigt tag om min hals och min axel blev blöt av de tårar som rann, så tyst de bara kunde.
Hennes rosa hörselkåpor lyste upp i hallen. Men i hennes ögon fanns inget ljus alls, bara tårar och rädsla

-Jag vill gå hem mamma, bad hon. Och självklart skulle vi göra det. Jag tackade för oss.
– Vad kul att du kom hit och sa hej! Vi gör detta i din takt, sa fröken och tittade på mig och frågade vilka möjligheter jag hade till hennes löfte.
– Alla möjligheter i världen, blev mitt svar. Sedan sa vi hejdå och jag och mitt barn gick och köpte varm choklad och glass. En docka slank ner också.
Imorgon ska vi köpa vattenfärger efter skolan.
– Är vi lediga sen? Undrade hon. Jag svarade att ja, på onsdag är vi ledig.

KL 0905 somnade hon utmattad i soffan. Nu tre timmar senare sover hon fortfarande och jag sitter med en känsla av stolthet som blandas med en känsla av oro.
Jag känner mig också arg. Arg att det skulle behöva gå så långt. Men det är tyvärr verkligheten för barn som behöver extra mycket stöd i vardagen.
Och det är alltid barnen som betalar priset för de vuxnas okunskap.

Jag vägrar acceptera det!

 

Dela gärna:
Taggat , , , , ,

2 kommentarer till “Dag 1-Priset för okunskap

  1. Oh Gråter lite när jag läser din text, har en 17 åring med ADHD, känner igen denna trötthet, när han var sex år fick vi kämpa för att få vuxna att förstå, det var ett kämpande och förklarande varför han var som han var…
    Idag var hans första dag i åk nio han vaknade kvart i fem i morse, (kvällen innan slocknade han kl 23) . Han var spänd på detta, ny assistent skulle han få idag, jag fick inte följa med till skolan så klockan åtta körde jag till mitt jobb med mobilen i beredskap, sonen skulle börja skolan först klockan 10. Jag kan säga att jag var på helspänn och även han, men det gick bra from 10 till 15.00, han cyklade sex km enkel väg ensam , han accepterade sina nya assistent, han följdes av sin assistent hela dagen och det kändes ok, han var dessutom glad då han kom hem, då jag fick en rapport muntligt i en fart av honom angående dagen, så 15.30 försvann han ner på rummet, 15.45, blev det tyst på rummet, ner och kikade, han hade somnat, han och sover ännu. Håller tummarna att han och alla elever ska få en dräglig vardag i skolan.

    1. Å vilken underbart modig son du har.
      ♡♡♡
      Hoppas han lyckas få tillbaka förtroendet för både vuxna och livet i sig.

      Hejja dig och er

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *