Veckoschema

Det är många som frågat mig hur det funkat, första veckan med veckoschemat jag fått av min arbetsterapeuft.

Här kommer en summering.

Vaknar och känner mig stressad över att jag har tider att ”pass”.Kl slår 10:00 och jag har inte ens kollat min mail men nu är det dags för dagens 15-minuters-plock följt av att ordna med tvätten i 15 minuter. Jag vet inte avrför men jag byter ordning på dessa.

Tidspress: Helt plötsligt skyndar jag mig, för att hinna så mycket som möjligt. När tvätten är inlagd har hag fortfarande 5 minuter kvar. Jag ser till att ordna med plocket. Det där badrumskåpet som varit rörigt, trots inköpta makeup”hållare”. (som legat i en låda) blir helt plötsligt fixade. 15 minuter går och jag vill fortsätta att ordna, plocka.

Det där med allt eller inget slår till. Men jag hade som uppgift att avsluta när klockan ringde. 

Jag satte mig i soffan. Stirrade och kände mig rastlös. Så mycket jag skulle kunna hinna innan lunch. Men nej. Återhämtning skulle tydligen vara viktig.

Efter lunch tittade jag till min mail, ordnade med beställningar och blev klar. Kände mig fokuserad och så där underbart driftig.

Efter jag hämtat hem barnet från skola serverade jag mellanmål. ”Tid med barnen” löd schemat. Jag la ifrån mig telefonen på långt avstånd. Frågade barnen om de ville baka.

I köket spreds ett rökmoln av mjöl när vi bakade eget bröd. Jag som annars hatade att baka hade under helgen (när vi bakade kladdkaka) insett att barnen under tiden de bakade kunde samarbeta, prata trevligt med varandra. Baka skulle bli vår grej. Så vi höll på med brödet och vi hade en riktigt trevlig stund. Förmodligen var  en av de största anledningarna till denna trevliga stund mitt fokus. Jag var inte på språng, höll inte telefonen i handen, var inte tillgänglig för någon annan än mina barn.

När jag åkte till jobbet var jag nöjd över dagen och det fokuset jag kunde lägga på mitt arbete var otroligt.

Hela veckan har jag följt detta schema, några justeringar här och där men jag är stolt över att ha kunnat utföra alla ”uppgifter” som varit inskrivet på tavlan.

Det här med att jobba under tidspress, det som jag trodde skulle vara värst var verkligen det som i slutändan kändes bäst. 15 minuter, på dessa fjuttiga minuter hann jag ordna i hemmet så att jag resten av tiden kunde släppa stressen över att behöva känna att det var kaos överallt.

Idag är början på en ny vecka och jag ser framemot den på många sätt. Tacksam över att ha hittat ett verktyg, ett hjälpmedel som får min röriga, virriga ADHD-hjärna att slappna av en stund.

 

Dela gärna:
Taggat , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *